Ett Danmarkshang i våran alldeles egna Mälaren

Jolin, Ori, Henry och Mimmi på starten. Foto: Fredrik

Efter att ha ägnat i stort sett varje helg åt att åka runt för att leta efter bra hangställen så lossnade det äntligen den här helgen. Jag och Henry är väldigt glada att vårat sökande efter nya ställen har gett resultat. När vi pratade med folk för ett halvår sen så sa många: "Det går inte att hitta några nya ställen, det är en massa folk som har varit ute och letat redan". Men vi gav inte upp. Vår taktik går ut på att vi tittar på tropografiska kartor och flygfoton från Lantmäteris hemsida och sedan ger vi oss ut. Vi brukar säga att det är fyra egenskaper som måste vara uppfyllda för att ett hang ska fungera. Hanget ska vara utformat så att det fångar in och lyfter upp vinden, det ska vara fritt framför, det måste finnas en start och en landning. Dessutom måste det ju blåsa rätt också. Allt för ofta när vi är på upptäcktsfärd så är det bara två eller tre av de egenskaperna som faller in.

Jolin tittar upp på Mimmis skärm. Anders flyger i bakgrunden. Foto: Fredrik

Men på lördagen den 8:e februari slog allt in. Prognosen såg lovande ut, en varmfront som skulle komma in till natten drev en SSW vind. Strax efter 10.00 lämnade vi stan och rullade iväg västerut på E18. Vi hade en långsmal ö i Mälaren kallad Röllingen med ett potentiellt SSW hang i åtanke. Vi körde förbi Grillbyfältet och i Veckholm tog vi in på vägen mot Torsvi. Vi parkerade bilen närmast vattnet längs vägen i Slaktebo där vi vandrade över isen. Det blev en frisk promenad upp på Röllingen norrifrån, genom skogen över till andra sidan där vi snart hittade den plats, som skulle bli kallad starten på Röllingehanget. Björkfjärden bredde ut sig framför oss under en klarblå himmel, bara den synen var värd varenda svettdroppe. Vi hade travat rätt på startplatsen som låg ca 50 m över mälarens frusna vatten. Berget sluttade slätt och fint med perfekt lutning nedanför oss och hanget var långt och djupt.

Vinden var bara 3 m/s sydlig men mycket jämn och fin. Vi tog lite tid åt att slänga bort de döda träd och grenar som låg på starten, åt en banan och mätte vinden igen. Nu var den drygt 4 m/s och jag gjorde i ordning min Titan. Jag drog upp vingen och balanserade ett tag, det kändes bra. En minut senare flög jag och strax efter övervakade jag Henrys start från ovan. Vi fick ihop en timme tillsammans. Nöjda gick vi därifrån och föreställde oss himlen fylld av våra flygvänners skärmar.

Anders över starten. Foto: Ori

Söndagen såg inte lika lovande ut. Det blåste bra på morgonen men prognosen förespådde avtagande vind, men riktningen var perfekt för Röllingehanget och vi bedömde att vi skulle få våra bästa chanser där. Vi ville dela med oss av vårat fynd samt ha lite sällskap, så jag ringde Anders som var minst sagt på. Anders, Mimmi, Fredrik, Henry, min systerdotter Jolin och jag möttes i Grillby och åkte i karavan till början av gårdagens spår ut på isen. Henrik och Carina var oss hack i häl. Vi följde våra spår i bländande solljus. Humöret var glatt och förväntningarna stora. Jag hoppades innerligt att vinden skulle hålla. Det kånkades, pustades, klättrades, halkades och trampades på. Slit och släp och ett och annat stön undslapp våra läppar. Men så plötsligt sken solen genom granarnas grenverk och allt var stilla. Våra gäster stod bara där och gapade av häpnad. Väl på starten blåste det 3 m/s igen. Mitt mod sjönk, det hade ju blåst på morgonen och prognosen sa ju avtagande. Var vi för sent ute?

Anders drog fram sin Bonanza och av ren tur eller gemensam viljestyrka ökade vinden en aning medan han gjorde sig i ordning. Han balanserade någon minut och tog sedan steget ut. Det bar, men knappt. "Det funkar men det är marginellt" ropade han till oss när han flög över oss i en vid sväng. Mimmi lät vinden bära upp sin Sigma och var strax iväg. Vi andra kunde se att de faktiskt vann höjd och vi kunde känna att vinden hade ökat en aning till, till de dryga 4 m/s sydligt. Jag fick snabbt upp min skärm och flög iväg. Strax efter landade Anders och Mimmi på isen. För mig blev det 55 minuters marginell flygning. Jolin kastade snöbollar efter mig men nådde inte upp. Det blåste runt 4 m/s hela tiden på starten och flera misslyckade försök gjordes som slutade nere på isen. Jag fick dock sällskap en dryga 20 minuter av Mimmi med Anders Bonanza.

Anders och Fredrik. Foto: Ori

Några kommentarer från de andra

Anders gör sig redo för start. Fredrik flyger i bakgrunden. Foto: Mimmi

Mimmi: "Det är en jättefin start och det bär redan vid svag vind. Ett helt suveränt ställe som verkar ha den optimala formen eftersom det bar ÖVERALLT! Tack Ori och Henry!"

Henry: "Röllingehanget är ett enormt vackert ställe, en orgie i natur med örnar och skärmar som flyger tillsammans. Mimmis och Anders vilda topplandningar var värt alla mödor att se. Fem lyckliga skärmar svävade runt med ett stort leende på läpparna."

Anders: "Mimmi fick vi nästan dra ner som en tivoliballong på starten när dagen var slut och Henrik fick vi hota med att "Kom ner nu annars sticker vi" annars hade vi väl flugit där tills armarna ramlat av."

Henrik: "Röllingehanget var det hitills bästa hang i Stockholmstrakten jag varit på, MYCKET imponerad av det jämna fina lyftet som var över HELA hanget. (Ingen turbulens eller tendenser till inslag). Starten tyckte jag var helt ok, kanske inget för den helt färska Elevlicensaren, men har man väl bara lärt sig bakåtstarta med hyffsad kontroll på grejjerna tror jag att det funkar för de flesta. Det som jag gillade mest var nog att det lyfte såpass bra som det gjorde med den svaga vind som var vid flygtillfället."

Observera! Det finns ingen landning på land nedanför hanget. Det är ett vinterhang, så glöm inte att kontrollera isen innan du startar! Om du ska flyga här rekommenderas att du har minst Pilot 1 licens med erfarenhet av hang. Röllingen är ett naturreservat så ta väl hand om naturen! Fakta om Röllingen